Tröja, kjol och leggings i lila!

Senaste lördag var det tygloppis och på en av syjuntevännernas bord fanns en restbit av Majapuus fina tyg "tyttö ja nukenvaunut". Hade gärna sytt en flickig tunika eller klänning av detta tyg men biten var så pass liten så det fick bli ett framstycke och ett bakstycke på en vanlig tröja i stället. Ville ändå göra tröjan lite mera flickig så smyckade framstycket med ett band, en liten rund virkad spetsduk och en knapp. Tanken var att detaljerna skulle påminna lite om ett halsband och jag tycker att det blev riktigt sött.

Till den fina tröjan hade jag planerat sy ett par matchande lila velourbyxor av en tygbit som jag tidigare fyndat av samma syjuntevän :) När jag plockade fram biten som fanns kvar så märkte jag att den var mindre än vad jag kom i håg (har tidigare sytt ett par mjukisbyxor till mig själv av samma tyg). Dessutom saknade jag en matchande resår så jag beslöt mig för att sy en enkel kjol i stället.

Ritade av ett enkelt mönster ur boken Heilt spesiell og jubel och klippte till kjoldelarna. Tyckte dock att en helt vanlig lila kjol skulle bli för tråkig så beslöt att sätta till runda orangea påsydda fickor. Hade intalat mig att det inte kunde vara svårt men det ville inte riktigt som jag ville och är inte alls skärskillt nöjd med slutresultatet...

Problemet var kantningarna.. Kantade först yttre kanten av fickorna och sedan öppningen. Det var svårt att få den yttre kantningen tillräckligt lös. Använde mig av symaskinens kantbandspressarfot men tror att resultatet skulle ha blivit bättre om jag hade kantat på "vanligt vis" utan att använda kantbandspressarfoten... Eller så är det helt enkelt Coverpron som fattas för på bilderna i boken så är alla kantningar såå snygga...  

Blev i alla fall less på det hela så vek helt kallt in kantbanden på fickornas yttre kanter när ja sydde fast fickorna på kjolen. Kantade också fållen med samma resår och med kantbandspressarfoten. Jag gjorde mitt bästa för att INTE spänna åt resåren och dessutom töjde jag lite på velouren när jag kantade. Men ändå så vill fållen bara vika sig uppåt och dessutom har jag en del hoppstygn som spökar... Vet inte riktigt vad jag skall skylla på men nöjd är jag inte.. Till min glädje så är Ida inte lika kräsen, hon tyckte fickorna var roliga och gnällde inte på några hoppstygn eller kanter som viker sig uppåt:)

Som alternativ eller supplement till den jobbiga kjolen sydde jag ännu ett par lila leggings med en rosa spets runt benen. Mönstret är det vanliga, Hopsis ur Ottobre 4/12.